Mecklenburg-Vorpommerns sjödistrikt

Lägg till bildtextKan du hitta Garwitz och Malchow. Då vet du var HSS Katalin har sitt vinterläger

Mûritz See. Tysklands näst största sjö. Störst är Bodensee men den delar ju Tyskland med Österrike och Schweiz

Bestämmer mig för att om möjligt lägga upp båten i Tyskland över vintern. Den 22.a åker jag till Ungern. Försöker på olika sätt, via mejl, och internet och telefon komma i kontakt med den marina jag blev tipsad om när vi var i Magdeburg. Till slut får jag napp. Jag är åter i Berlin den 8:e augusti, åker till Parchim i Mecklenburg-Vorpommern. Tar mig till Marina-Matzlow-Garwirtz och gör upp om att komma med båten om någon vecka och sedan låta den ligga där över vintern. Avgifterna är mycket rimliga. Så då är det bestämt. David Montano har kommit till Parchim och vi lämnar hans bil på marinan och tar tåget till Berlin. Den 12:e tar vi farväl av de trevliga människorna i båtklubben. Går nordväst ut Havel-Oder-Wasserstrasse. Efter slussen vid Lehnitz tar vi av och går in på Obere-Havel-Wasserstrasse. Av en medlem i båtklubben har jag fått Führer für den Binnenfahrtensport. En ovärderlig hjälp att hitta rätt i det sjödistrikt vi har framför oss. Vi slussar uppåt, Liebenwalde, Bishofswerder och Zehdenick. Stannar på en Yachtharbor. Den 13:e fortsätter vi klättra slussarna Schorfheide, Zaaren, Regow, Breidereiche, Fürstenberg, Steinhavel. Kommer in på Müritz-Havel-Wasserstrasse och slussar vid Starsen och Canow. Hela tiden åker vi genom ett mycket vackert landskap. Eftersom det är kanaliserade floder är vi hela tiden i jämnhöjd med landskapet, byarna, sjöbodarna och fritidsbåtarna. Detta är fd DDR. Man har med små medel byggt sina båthus och vårdat sina små båtar. Mycket trevligt. Hastigheten är utom på sjöarna begränsad till 6 km/t. Den 14:e når vi högsta punkten i vår färd när vi efter slussarna i Diemitz och Mirow går in i Müritzsee. Längst i norr i sjön ligger Waren . En fin gammal stad. Hade gärna stannat i denna stad men David har inte obegränsad med tid. Vi lämnar Waren dan därpå efter slussen i Plau (den slussade oss ytterligare 1,4 m upp) men sedan bar det nedåt. Vi färdas nu på Müritz-Elde-Wasserstrasse. Slussarna vid Barkow, Bobzin och Lübz tar oss nedåt. Vi stannar på Marina Blue Line Charter i Lübz. Vi har haft sällskap genom slussarna av två båtar. Vi hjälps åt. Det ena paret har hyrt båten och har lite svårigheter inför varje sluss. Vi hjälper dom. Vi håller ordningen. Framför oss har vi ett par i egen båt. Det är Ralf M med fru. Mycket trevliga, vi samtalar vid varje sluss. Alla slussar är Selbstbedienung. Jag var lite spänd på vad det skulle innebära men det visade sig vara mycket enkelt. Inför slussning letade vi upp en blåmärkt reglage (inte svårt att hitta - mycket tydligt märkta). Man drog i staget vilket innebar att man givet "systemet" signal om att man ville slussa. På en display fick man sedan instruktion. Vänta. Gå in i slussen. Stäng slussporten, naturligtvis efter att vi hade försäkrats oss om att alla var inne i slusskammaren och ordnat tampar. Sedan skötte sig det hela av "systemet". Slussportarna öppnades automatiskt när slussningen var klar. Skulle något gå på tok drar man i ett RÖTT reglage. Vad som händer då vet jag inte men konstruktörerna har säkert tänkt till. Vi fortsätter, slussar vid Neuburg och Parchim. På eftermiddagen den 16:e slussen vid Garwitz och vi är framme vid Marinan.
Vi påbörjade sanering och utrymning av båten. Rensade kölvattnet, torkade med trasor och blöjor. Städade och packade. Åt på krogen i Garwitz-Matzlow. När vi återkom till marinan brann stockelden på stranden och vi tog plats på stockbänkarna runtom. Jag tog med vitt vin, resterna av calvadosen och glas. Bjöd laget runt. Andra trollade fram öl. Vi sjöng tillsammans. Bl a några sånger ur Tolvskillingsoperan (Drei Groschen Opera). Också hamnkapten Hans Ahrendt anslöt. Vi utbytte adress med Ralf. Hamkapten kommer att förvarna oss om båtupptagning ca 1 månad i förväg. I slutet av oktober åker Olle och jag ned till marinan och är med om upptagning. Vi sanerar båten igen och konserverar motorn. Tyvärr hade batterierna tömts ut för mycket. Mitt Victronsystem fungerade inte att ladda batterierna när det var så urladdade. Men Hans hade ett fint gammal rejält DDR-laddningsaggregat som klarade det galant. Och när spänningen i batterierna krupit upp en del tog Victronens elektronik över. Jag kom överens med hamnkapten om att låta landström var ansluten ända tills jag återkommer på våren. Vi antecknade mätarställningen. Jag betalade och tog farväl. Allt hade varit välordnat. Vaggan till HSS Katalin var rejäl. Båten täckt med pressening - väl förankrade (hoppas jag).

Från Berlin till Elbe och åter

Den 13:e juli lämnar vi båtklubben, SVT-Berlin styr in på Havel-kanal. Denna del byggdes av östtyskarna för att kringgå Berlin.(P s s gjorde västtyskarna för att förbinda t ex Hamburg med t ex Wolfsburg utan att behöva gå in i DDR, så tillkom Elbe-Seitenkanal). Kanalen är alltså en s k Umleitung och går genom landskapet utan att passera särskilt många byar. Första sluss är Schönwalde, 2 m uppåt. Betydligt intressantare blev det när vi efter Paretz kom in på Untere Havel och närmade oss Brandenburg och Vorstadt Schleusse Brandenburg, 1 m uppåt. Här delar sig kanelen, man måste vara observant och välja den norra som heter Silo Kanal. Den andra Brandenburger Stadtkanal skulle vi fått vända om vi valt, max höjd 2,7 m under broarna. Vid ½ 8 tiden lägger vi till vid BootsCenter Chlupka. Allt är stängt. Vi anvisas av redan anlända en plats och efter ett tag kommer en större båt och lägger till bredvid oss. Jag assisterar genom att fånga en tross. Ungdomarna lämnar båten bärande på bl a öl. Jag frågar om vi kan få köpa några. Vi får några, men vi får inte betala! På morgonen kommer personal till båtcentret och vi betalar kajavgiften 19 €. Den hittills dyraste i Tyskland. Efter Plauer See går vi Elbe-Havel-Kanal, slussas upp 4,1 m i Wusterwitz. Går förbi Genthin (mer om denna på sedan) och dundrar på mot Elbe. Slussar 5,2 m i Zerben. Når kl 19 akvedukten över Elbe. Färden över Elbe på akvedukten var fin men svår att fång på bild. Jag klättrade upp på taket och såg Elbe under oss men fotona blev inte så bra. Vi gick till en väntplats vid det Hebewerk som kan hissa ned oss till Elbe, tror vi. Men Hebewerket är sedan länge ur bruk. Byter till väntplats för slussning, ned 18 m. Får via UKW besked att kan slussas. Vi borde gjort som de andra fritidsbåtarna och inväntat morgondagen. Efter slussningen gick vi genom ett område för kommersiellt bruk och kom ut i egentliga Elbe först när skymningen börjat gå över i mörker. Vi letade oss fram på vänstra sidan av Elbe. Eftersom det var svårt att orientera oss i halvmörkret beslöt vi att gå över till högra sidan. Där skymtade vi flera större båtar vi kajkasuner. Vi hittade en ledig som uppenbarligen var avsedd för att tömma septiktank eller fylla på vatten, bränsle. Ingen möjlighet att från denna flytande (?)betongklump nå strand. Vi angjorde och tände ankarlanternan och gjorde natt. En båt för passagerartrafik som legat nedströms gör loss och flyttar till en flytbrygga framför oss på morgonen. Till den finns en landgång, dom skall uppenbarligen ta emot passagerare. Det ligger ytterligare ett fartyg längre uppströms vid en pir. Ett arbetsfartyg ligger förtöjt hitom en fin gammal bro över Elbe. Jag beslutar mig för att fortsätta motströms och längre fram snedda över till den grön-vit-gröna markeringen och få dom på styrbordssida. GÅR PÅ GRUND. Lägger om kursen men för sent, vi fastnar. Jag försöker backa. Men båten vrider sig av strömmen och kommer inte loss. Jag kollar om båten sprunget läck. Inte. Kollar med båtshaken var vi sitter fast. Av naturliga skäl, båten gräver ned sig lite vid gång, känner jag grundet runt om aktern. I fören är det djupare. Kollar igen om vi tar in vatten - icke. Förbereder anrop via VHFen. (UKW på tyska). Tittar runt om oss för att kunna ange position. På vår högra sidan är flodbanken hög säkert en 15 meter. Där uppe går och cyklar folk. En man ropar något till oss. Vi tackar ja till att han larmar om vår position. Vi sätter oss på kajuttaket och väntar. Efter en ganska kort stund kommer brandförsvaret i en båt. I släptåg en polisbåt. Dom vill ha oss ombord sin räddningsbåt men när vi redogjort för läget: båten läcker inte, motorn fungerar, så tar vi oss ombord på HSS Katalin igen och fäster en tamp i akterstaget. Jag drar på med backslaget i läge bakåt och swiss så åker vi av grundet. Vi går i en båge tillbaka till en flytbryggan ungefär där vi låg på natten. En man ur räddningsbåtens besättning antecknade mitt namn, adress etc och lovar att höra av sig om eventuell bärgningsersättning. Sedan var det dags att uppsöka polisbåten. Jag tog med alla handlingar. Dom var också mycket tillmötesgående. Dom letade i sin instruktionsbok om båtförseelser. Till slut hittade dom en paragraf som ansågs tillämplig med en mycket låg bötesnivå. 20 €. Mötet med dessa poliser i ehemalige DDR var mycket trevligt. Först i oktober fick jag en faktura på räddningsinsatsen från Staden Magdeburg. Dom debiterade en ½ timma, förmodligen den minsta möjliga.
Befälhavaren på det långa passagerarfartyget lånade oss Törnführer ELBE band 1. Jag skickade tillbaks den efter att jag hittat samma utgåva i bokhandeln. Nu har jag Band 1 och 2, så till 2011 har jag nu sjökort i bokform hela Elbe upp till Tjeckien. Dessa Törnfürer är mycket detaljerade så nu skall det inte bli fler grundstötningar. Förhoppningsvis hittar motsvarande för tjeckiska Elbe och för Moldau, Vltava. Hos en ungersk släkting har jag lagt ut en "beställning" på en törnfürer för Duna (Donau).
Efter detta debacle återtog vi ursprunglig rutt, hittade in i Zollelbe och angjorde vid den mycket välutrustade marinan där. Det är den 15 juli. Vi gör Magdeburg. Först den 17:e juli ger vi oss av tillbaka till Berlin. Mats kan inte vara med så mycket längre och vidare färd uppströms Elbe rekommenderas inte av de vi rådfrågar på marinan. Flera båtbesättningar säger sig vända här. Får tips om en marina uppe i Mecklenburg-Vorpommern. Vi får sällskap av passagerarbåten "Stadt Magdeburg" vid slussningen upp till akvedukten. Vi lägger oss långsides och åker med upp.Vi går samma väg tillbaka som vi kom. Vi stannar i Genthin. En liten fin marina med allt inom gångavstånd. Påkvällen den 18:e är vi åter till SVT-Berlin Alt-tegel an der Malche. Tidigt på morgonen följer jag Mats till Hauptbanhof, kl 07.13 går tar tåget honom mot Malmö f v b Grönhögen. Dit anländer han ca 19 samma dag.

Bilderna uppifrån och ned:  Kuttrasju An der Malche, Alt-Tegeler see, Berlin. Vid bryggan till båtklubben SVT - Alt-Tegel. I Genthin - en vänlig man, vars namn jag slarvat bort, tog kontakt med oss - var nyfiken på både båt och nation. Genthin en marina att rekommendera. Vi ligger långsides vid slussningen Rothensee. Mats väntar på signal vid sluss Rothensee som skall ta oss upp på akvedukten över Elbe. Uppifrån väntplatsen vid Rothensee syns Elbe (det här var vid färden till Magdeburg). Mats vid rodret.

Wollin till Berlin

Detta lyftverk i Niederfinow färdigställdes 1934. 36 m lyft. Nu byggs ett Hebewerjk brevid som skall klara lika långa pråmar som Hebewerket Lüneburg som från Elbe lyfter båtarna 36 m  till Elbe-Seitenkanal.

Den 4:e juli lämnar vi Wollin med mål Szczecin. Efter knappt 5 timmars gång ligger vi vid kaj i centrala Szczecin. Nu går vi West-Oder upp. Slussen Hohensaaten West lyfter oss 0,9 m och efter ytterligare en timmes gång lägger vi till vid Marinan i Oderberg. Ett mycket trevligt och bra ställe. Vi hälsas igenkännande välkomna. Köper 135 l diesel och spiller inte en droppe vilket uppskattas särskilt denna gång eftersom en annan båt lyckas släppa ut en del diesel innan dom lämnade kaj. Det är dryga böter på utsläpp. Minsta utsläpp kan kosta marinan 2000 euro. Lyftverket i Niederfinow ligger bara en timmes gång från Oderberg. Vi behöver inte vänta mer än en ½ timma på att lyftas 36 m. Sedan har vi slussen Lehnitz 5,9 m upp för att vara i nivå med sjöarna nordväst om Berlin. Den 7:e juli till lunch anländer vi till den båtklubb som jag gästade 2009 - SVT Seegel Vereing Tegel. Natten före låg vi vid Boothaus Dietrich som också är ett trevligt ställe med en bra restaurang. Vi lyckades få med oss ägarna på att visa kvällens WM-match. Sverker och jag gör ett par turer in till Berlins centrum. Bl a besöker vi ett museum om vardagslivet i DDR. Mycket fint arrangerat. Rekommenderas. Men vi klarar med nöd och näppe hettan. 35 - 40 grader i skuggan. Denna värme höll i sig under hela juli och merparten av augusti. Stundtals hade jag 40 - 45 grader i styrhytten. Sverker mönstrar av den 9:e juli och beger sig till Stockholm. Bilder uppifrån och ned: Sverker i bakgrunden byggnad med skylten Szczecin, Angjort vid sportbåtklubben an der Malche, SVT. Ytterligare en bild på Sverker i sittbrunnen , vi är i Szczecin och skall strax gå och äta gott på en restaurang som ligger utefter kajen. Iakttaga trafiken i hamnen.

Utklippan

Utklippan
Fyrplats sydost om Karlskrona. Utklippan är Sveriges sydostligaste ö-grupp. Utklippan består av två nästan kala öar, Norraskär och Södraskär, mellan vilka en skyddad hamn finns. Numera sköts Utklippan av en båtklubb från Karlskrona skärgård. Dom tar upp avgiften. Landström är tillgänglig. Tillsynsman kommer med båt och har med sig färskt bröd.

Utklippan, is a Swedish lighthouse, and the name of two small islands Södraskär (South skerry) and Norraskär (North skerry). It has been a light station since 1789 when a basket light was in use. The now standing tower (built in 1870) replaced an older tower which was built in 1840 on top of an old fortress. The flame ran on colza oil. In 1887 the colza oil lamp was replaced with a kerosene lamp. It got electrically powered in 1948. Today the lighthouse is not operating it is considered not useful anymore with todays navigation equipments.

Vi valde att gå in i hamn på Utklippan. Vi visste att vinden skulle ta i. Efterhand kom alltfler båtar in i den lilla hamnen. Man kan gå in både från öster och väster. Nästa dag gick vi till Christiansö vår ursprungliga destination när vi lämnade Kalmar..

Kalmar - Utklippan - Christiansö - 2xBornholm - Polen

Katalin mönstrade av (27:e juni) och Sverker mönstrade på den 28:e. Dan därpå lämnar vi Kalmar efter 3½ timmes gång har vi Kristianopel tvärs babord. Vinden har tillagit något. Vi fortsätter mot Utklippan, där kan vi avgöra om vi skall fortsätta direkt till Christiansö eller ej. 12.45 hade vi Långe Jan tvärs styrbord och en ½ timme senare passerar vi Yttre Stengrund. Beslutar att gå in i Utklippans gästhamn. Anländer ca 16. Efterhand som vinden tilltar och dag går mot kväll fylls hamnen med främst "segel". Svenska Kryssarklubben som sköter Utklippan tog upp hamnavgiften 140 kr. Den 30:e kl 7.40 lämnar vi i relativt hårt väder ca 8 m/s. Vinden är västlig. Sverker är inte så van vid sjö. Vi kommer till Christiansö och ligger tryggt vid kaj vid ½ 3-tiden. Nu kan vi för första gången sedan Kalmar duscha och raka oss. Den utmärkta restaurangen "bjuder" på god mat. Och dryck. Vinden skall inte mojna så vårt beslut blir att gå rakt västerut till Tejn, Bornholm. Det tar oss bara knappt tre timmar och nu är den 1 juli. Tankar fullt och har 50 l i reservdunkar. Nu är vi rustade och hoppas att färd utmed Bornholms östra kust skall ge oss en lugn färd till Nexö. Vi tar oss dit på fyra timmar. Vi beslutar oss för att vila en stund i Nexö inför "skuttet" över Östersjön till Dzinow i Polen. Kl 20 lämnar vi Nexö och anländer till fiskehamnen på morgonen den 3 juli 06.30. Efter broöppning kl 08 angör vi en industrikaj för att vila ut några timmar. Enveten som en synden försöker jag gång på gång (alltför många gånger) lägga till vid båtklubben Albatross i Wollin. Jag har ju lagt till där förut så ... Inser sent att strömmen detta år, denna dag, är för stark och båten för stor. Ger upp och gör det enda vettiga: lägger till vid kommunens kaj. Sedan äter vi gott och ser matchen Argentina - Tyskland. Wollin är en fin gammal stad. Med en vikingatida by uppbyggd på östra sidan av floden.

Bilderna uppifrån och ned: Sverker i sittbrunnen på Utklippan. Bron mellan de två huvudöarna i Ertholmarna, Christiansö och Fredriksö, pryds av en gyllene portal. Fiskehamnen vid floden Dziwnas mynning. Landar nattens fångst. Wollin och Wolin. "Vikinga"-byn.Sedan är det sparsamt med bilder tills vi kommer till Hebewerket. Uppehållet i Szczecin måste med. En god middag. Detta år var hamnkapten mycket tillmötesgående och tyckte inte vi skulle erlägga någon avgift. Han var vänlig 2009 också men inte lika generös. Lyftverket ja, tyskarna fortsätter att satsa på pråmtrafik. Hebewerket i Niederfinom färdigställdes 1934 och tar inte så långa pråmar som numera trafikerar västra delen av Tyskland. Därför byggs nu ett nytt Hebewerk bredvid det gamla på ett av fotona ser den skarpögde byggnadskranarna till höger.


Wolin-Jomsborg-Vineta
The origins of Slavic Wolin go back to the 8th century. At that time, on the left side of the River Dziwna first settlers appeared. For the next two centuries grow into one of the biggest northern European trade empires with a huge 300 metres long port. Its convenient location enabled control over the trade coming from all Odra River basin and fish richness in the surrounding waters made it possible for the city to develop rapidly.
The glory days of the city lasted until the middle of the 11th century.

The Dane king Blåtand (Bluetooth) died here, probably in those days called Jomsborg, in 986. He was not buried at Jomsborg – Wolin. At least do the Danes claim that he was buried back in today’s Denmark.

När överfärden från Nexö (Bornholm) till Dziwnas utlopp är avklarad är det inte mer än rättvist att kapten får en pilsner. Eller hur. Ja ja - styrman Sverker fick minst en också. Turisterna skall också ha sitt nöje. Visst är fantasibåten fin. Vi hade den efter oss förra året vid återfärden. Dumt nog vände vi inte om då vinden tog i från fel håll. Nåväl nu är vi i Polen och söker oss till en kaj där vi kan vila ut ett tag.