 |
| Lägg till bildtextKan du hitta Garwitz och Malchow. Då vet du var HSS Katalin har sitt vinterläger |
 | ||
| Mûritz See. Tysklands näst största sjö. Störst är Bodensee men den delar ju Tyskland med Österrike och Schweiz |
Bestämmer mig för att om möjligt lägga upp båten i Tyskland över vintern. Den 22.a åker jag till Ungern. Försöker på olika sätt, via mejl, och internet och telefon komma i kontakt med den marina jag blev tipsad om när vi var i Magdeburg. Till slut får jag napp. Jag är åter i Berlin den 8:e augusti, åker till Parchim i Mecklenburg-Vorpommern. Tar mig till Marina-Matzlow-Garwirtz och gör upp om att komma med båten om någon vecka och sedan låta den ligga där över vintern. Avgifterna är mycket rimliga. Så då är det bestämt. David Montano har kommit till Parchim och vi lämnar hans bil på marinan och tar tåget till Berlin. Den 12:e tar vi farväl av de trevliga människorna i båtklubben. Går nordväst ut Havel-Oder-Wasserstrasse. Efter slussen vid Lehnitz tar vi av och går in på Obere-Havel-Wasserstrasse. Av en medlem i båtklubben har jag fått Führer für den Binnenfahrtensport. En ovärderlig hjälp att hitta rätt i det sjödistrikt vi har framför oss. Vi slussar uppåt, Liebenwalde, Bishofswerder och Zehdenick. Stannar på en Yachtharbor. Den 13:e fortsätter vi klättra slussarna Schorfheide, Zaaren, Regow, Breidereiche, Fürstenberg, Steinhavel. Kommer in på Müritz-Havel-Wasserstrasse och slussar vid Starsen och Canow. Hela tiden åker vi genom ett mycket vackert landskap. Eftersom det är kanaliserade floder är vi hela tiden i jämnhöjd med landskapet, byarna, sjöbodarna och fritidsbåtarna. Detta är fd DDR. Man har med små medel byggt sina båthus och vårdat sina små båtar. Mycket trevligt. Hastigheten är utom på sjöarna begränsad till 6 km/t. Den 14:e når vi högsta punkten i vår färd när vi efter slussarna i Diemitz och Mirow går in i Müritzsee. Längst i norr i sjön ligger Waren . En fin gammal stad. Hade gärna stannat i denna stad men David har inte obegränsad med tid. Vi lämnar Waren dan därpå efter slussen i Plau (den slussade oss ytterligare 1,4 m upp) men sedan bar det nedåt. Vi färdas nu på Müritz-Elde-Wasserstrasse. Slussarna vid Barkow, Bobzin och Lübz tar oss nedåt. Vi stannar på Marina Blue Line Charter i Lübz. Vi har haft sällskap genom slussarna av två båtar. Vi hjälps åt. Det ena paret har hyrt båten och har lite svårigheter inför varje sluss. Vi hjälper dom. Vi håller ordningen. Framför oss har vi ett par i egen båt. Det är Ralf M med fru. Mycket trevliga, vi samtalar vid varje sluss. Alla slussar är Selbstbedienung. Jag var lite spänd på vad det skulle innebära men det visade sig vara mycket enkelt. Inför slussning letade vi upp en blåmärkt reglage (inte svårt att hitta - mycket tydligt märkta). Man drog i staget vilket innebar att man givet "systemet" signal om att man ville slussa. På en display fick man sedan instruktion. Vänta. Gå in i slussen. Stäng slussporten, naturligtvis efter att vi hade försäkrats oss om att alla var inne i slusskammaren och ordnat tampar. Sedan skötte sig det hela av "systemet". Slussportarna öppnades automatiskt när slussningen var klar. Skulle något gå på tok drar man i ett RÖTT reglage. Vad som händer då vet jag inte men konstruktörerna har säkert tänkt till. Vi fortsätter, slussar vid Neuburg och Parchim. På eftermiddagen den 16:e slussen vid Garwitz och vi är framme vid Marinan.
Vi påbörjade sanering och utrymning av båten. Rensade kölvattnet, torkade med trasor och blöjor. Städade och packade. Åt på krogen i Garwitz-Matzlow. När vi återkom till marinan brann stockelden på stranden och vi tog plats på stockbänkarna runtom. Jag tog med vitt vin, resterna av calvadosen och glas. Bjöd laget runt. Andra trollade fram öl. Vi sjöng tillsammans. Bl a några sånger ur Tolvskillingsoperan (Drei Groschen Opera). Också hamnkapten Hans Ahrendt anslöt. Vi utbytte adress med Ralf. Hamkapten kommer att förvarna oss om båtupptagning ca 1 månad i förväg. I slutet av oktober åker Olle och jag ned till marinan och är med om upptagning. Vi sanerar båten igen och konserverar motorn. Tyvärr hade batterierna tömts ut för mycket. Mitt Victronsystem fungerade inte att ladda batterierna när det var så urladdade. Men Hans hade ett fint gammal rejält DDR-laddningsaggregat som klarade det galant. Och när spänningen i batterierna krupit upp en del tog Victronens elektronik över. Jag kom överens med hamnkapten om att låta landström var ansluten ända tills jag återkommer på våren. Vi antecknade mätarställningen. Jag betalade och tog farväl. Allt hade varit välordnat. Vaggan till HSS Katalin var rejäl. Båten täckt med pressening - väl förankrade (hoppas jag).
